Om Gud är för oss...

För några år sen skaffade jag ett armband i läder med inristningen "ROM 8:31". Kan ni versen? "Om Gud är för oss, vem kan då vara mot oss?"

Det är nåt jag behöver påminna mig om ibland. Att Gud är god och att han inte är emot mig. Jag har en tendens att glömma det och fokusera på mina svagheter och brister och lyssna på den där rösten som säger att jag inte är tillräckligt mycket, inte tillräckligt bra, och att jag måste göra mer och att Gud säkert är arg på mig för nåt, bla bla bla.

Men det är ibland viktigt att veta att Gud är god och han är för oss, inte mot oss. Och när man vet det, kommer man förhoppningsvis ha en annan motivation att göra bra saker med livet.

Jag gör inte saker för att bli älskad av Gud. Jag gör saker för att jag är älskad av Gud.

Det gör stor skillnad.

Så kom ihåg det! Du är älskad av Gud. Varje dag. Varje sekund. Oavsett vad du tror, känner eller upplever. Du är älskad.

Och lägg versen på minnet!
Romarbrevet 8:31 - Om Gud är för oss, vem kan då vara emot oss?

Hur känns det?

Kollar på OS typ hela tiden. Det går bra för oss, och vi hoppas på några fler medaljer innan det är slut.

Har tänkt på att majoriteten av alla intervjuer, både med spelare och i Viasat-studion, handlar om känslor. Hur är känslan inför matchen? Vad har du för känslor? Hur känns det? Beskriv dina känslor just nu! Det känns bra, det känns spännande, det känns underbart, det känns tungt, det känns inspirerande, det känns, det känns, känns, allt handlar om känslor i idrott (vilket inte är sant, men vissa säger så!), osv.

I vår värld, inte bara i OS och idrott, handlar livet till stor del om känslor. Men det gäller att veta att känslor inte alltid talar sanning. Särskilt när det kommer till tro.

Här är ett exempel. Om någon frågar mig om jag är gift har jag fyra möjliga svar:
1. Ja
2. Nej
3. Jag önskar att jag vore det
4. Jag önskar att jag inte vore det

Ja, ni fattar grejen. Är jag gift så är jag gift, oavsett vad jag känner. Samma sak med Gud. Tror jag på Gud så tror jag på Gud, även om jag inte "känner" något, för känslor kommer och går. Man kan inte bygga sin tro på känslor. Ibland, kanske t.o.m. ganska ofta, kommer du att få bygga din tro på BESLUTET att tro, snarare än känslan.

Ibland är det svårt att tro, men kom då ihåg att du är frälst även om du inte känner det.

Känner du att du fattar vad jag menar?

Gud är med dig.

Peace! 

Hjältar om Jesus

Härom natten satt jag uppe till kl fyra på morgonen för att se Super Bowl, en av världens största idrottshändelser. Den stora finalen i Amerikansk fotboll i USA.

Det är nog ingen överdriven gissning att över en halv miljard människor ser matchen årligen, och vinnarna skrivs in i historieböckerna. Alla som vinner Super Bowl får också en ring som de flesta behåller hela livet - en symbol för ens framgång.

Det är stort att vinna Super Bowl.

Men det är också tomt. Framgång, berömmelse, awesomeness. Det är tomt.

Många idrottsmän går igenom en kris när de lägger av. Mikael Ljungberg som vann OS i brottning år 2000 tog en tid efter sin framgång livet av sig. Allt han hade levt för var över, och då var det inte längre värt något. Då blev tomrummet tydligt.

Jag tror att vi har ett behov som bara Gud kan möta.

På samma sätt som mat mättar hunger och vatten släcker törst kan bara Gud möta vår inneboende längtan.

För övrigt:
Se en grym intervju med hjältarna från Super Bowl här.

Hjältar om Jesus.