Guds nåd?

Nåd.
I Bibeln läser vi om den och i kyrkan sjunger vi om den.
Men vad är det, nåd?

För att förstå nåden tror jag att man måste förstå synden. För vad är nåd om man inte blir benådad från något? Om jag är perfekt, på sin höjd kanske gör lite småsaker nu och då som Gud inte gillar, behöver jag nåd då? Nja...

Om jag däremot inser att jag är en syndare och att synden leder till död och evig separation från Gud - att jag inte har någon som helst möjlighet att få komma till honom - då kan vi börja prata om nåd.

Apg 10:42: "...var och en som tror på honom
får syndernas förlåtelse genom hans namn"

För i och att jag har syndat är det ute med mig. Jag är förlorad. Jag är en syndare. Jag är utan hopp. Det är kört. Jag har syndat mot det allra heligaste, nämligen Gud själv. Det finns faktiskt ingen ursäkt för det. Det inget jag kan göra för att återställa det jag gjort.

Men det sjuka är att Gud - den Högste av allt - älskar oss så ofantligt enormt mycket att han själv var villig att ta på sig det straffet som vi skulle ha och låta oss gå fria.

Det är nåd.

Så, tänker du, vad ska jag göra för att få nåden? Hur ska jag förtjäna den? Hur mycket ska jag be? Fasta? Gå i kyrkan? Ta nattvard? Ge mat till fattiga?

Glöm det. Ordet nåd är i sin natur ingenting man kan förtjäna, utan något som ges. Nåden är alltså, och det är också rätt galet, helt gratis.

Wow.